Valloner i Sverige: varifrån de kom, när och hur många

Vallonerna var de smeder, masugnsarbetare, kolare, skogshuggare och hantverkare som invandrade till Sverige under första hälften av 1600-talet. De flesta kom från det område som i dag är den belgiska regionen Vallonien. Invandringen tog fart på 1620-talet under Gustav II Adolf och fortsatte under förmyndarregeringen för drottning Kristina, med finansmannen Louis De Geer som drivande kraft. Hur många de var beror på hur man räknar, men källorna talar om ungefär tusen arbetare.

Varifrån kom vallonerna?

Historikern Anders Florén skriver i Årsboken Uppland 2000 att större delen kom från den del av Belgien som i dag utgör regionen Vallonien. Sällskapet Vallonättlingar beskriver i sin vallonhistorik ursprunget som södra och sydöstra Belgien och angränsande delar av Frankrike. Redan på 1400- och 1500-talen var Maasdalen med Liège och Namur ett livligt bruksdistrikt.

De kallade sig själva troligen efter sin hemby eller sitt furstendöme, till exempel Namur, Liège, Luxemburg eller Sedan. I kyrkböckerna från 1600-talet benämndes de oftast ”fransoser” på grund av sitt romanska språk. Florén noterar att ordet vallon enligt belgiska forskare härleds från det forngermanska ordet walha, som betydde en främling vars språk inte förstods.

När kom de?

Den första gruppen anlände strax före år 1600 på initiativ av hertig Karl och Welam de Besche. De hamnade främst i Finspång och Godegård i Östergötland. Den stora invandringen till norra Uppland ägde rum i början av 1620-talet, då Louis De Geer arrenderade bruk i regionen. Enligt Isof i utställningen Om valloner och vallonbruk arrenderade De Geer Lövsta bruk 1627 och köpte senare Lövsta, Gimo och Österby.

Bakgrunden var statens skulder. Under Gustav II Adolf växte bergsbruket snabbt och lånen för att lösa ut Älvsborg från Danmark blev dyra. De uppländska bruken arrenderades ut eller såldes till kronans fordringsägare. Den störste av dem var De Geer. Invandringen hörde därmed hemma i Gustav II Adolfs och Kristinas tid och inte, som det ibland felaktigt påstås, under Karl XI.

Hur många var de?

Antalet varierar beroende på vilken källa man använder och om man inkluderar familjemedlemmar. Ingen källa ger en exakt total.

Källa	Uppgift
Isof	Drygt 1 000 arbetare tillsammans med sina familjer under 1600-talet
Anders Florén, Årsboken Uppland 2000	Närmare tusen smeder, masugnsarbetare, kolare, skogshuggare, forkarlar och andra hantverkare kom till Sverige under första hälften av 1600-talet.
Paul Nilles enligt Tim Smith, Historical Metallurgy 1997	Sannolikt endast cirka 900 yrkeserfarna arbetare

Det låga antalet är värt att komma ihåg. En grupp på ungefär tusen personer fick ett betydande inflytande, eftersom de förde med sig kunnande om en metod som gav marknadens bästa stångjärn. Uppgiften om 900 arbetare härrör från den belgiske forskaren Paul Nilles, som citeras i Tim Smiths konferensreferat.

Varför lämnade de Vallonien?

Isof pekar på ekonomisk försämring och svåra levnadsförhållanden i hemlandet, där det spansk-nederländska kriget skadat industrin. När skogen i Nederländerna och gränsområdena tog slut började produktionen flytta bort från dessa regioner. Uppland lockade i stället med rikliga skogsresurser, vattenkraft och Dannemora gruva. De rekryterade arbetarna fick fri resa, religionsfrihet, högre lön, andra förmåner och rätt att återvända till hemlandet.

Florén tolkar utvandringen som en regional omställning av järnhanteringen i Vallonien. Runt Liège ersattes masugnar och hammare av manufakturverkstäder. Arbetskraft från regioner i nedgång sökte nya investeringsmöjligheter i Luxemburg, Tyskland, Spanien och Sverige. Vapensmeder var svårare att rekrytera, eftersom vapensmedjorna i Liège hade fullt upp. Därför var andelen vapenhantverkare bland vallonerna i Sverige försvinnande liten.

Avtalen har bevarats. Enligt Sällskapet Vallonättlingars forskningssida finns de handskrivna originaldokumenten på äldre franska och nederländska i Riksarkivet. Vissa delar av dem har transkriberats och översatts.

Släktband till De Geer

Louis De Geer var inte den ende från Liège som sökte nya järnproduktionsområden. Florén nämner att hans kusin Mathieu De Geer var en av de främsta aktörerna i järnhanteringen kring Durbuy i norra Luxemburg. Hans svåger Herman Trappe grundade 1613 bruket La Trapperie i provinsens södra del. Kapital och arbetskraft rörde sig genom familjenätverk som redan var etablerade innan någon vallon anlände till Uppland.

Enligt Florén kom vallonerna till Sverige som en grupp utan eget namn och utan gemensamt språk. Den belgiske historikern Jean Pirotte menar därför att begreppet vallonsk identitet knappast kan användas för perioden i början av 1600-talet. I stället utvecklades denna identitet i Sverige.

Uppland och Bergslagen

Skillnaderna mellan olika delar av landet var betydande. Isof beskriver hur vallonerna oftast utgjorde en minoritet på mindre bruk i Bergslagen och Mellansverige. De gifte sig ofta med svenska kvinnor och deras släktnamn försvenskades ibland. I Uppland låg bruken mer avskilt och sönerna stannade oftast kvar för att ta över faderns yrke. Spåren av vallonerna är därför tydligast just i detta område.

Livet på bruken

Vallonerna utgjorde aldrig majoriteten på bruken. Florén noterar att en tredjedel av befolkningen vid Lövsta och Österby bar vallonska efternamn, medan andelen var ännu lägre vid mindre bruk. Under 1600-talet erövrade de dock successivt de mest prestigefyllda yrkespositionerna som mästare i smedjor och vid masugnar. Det var vallonsmidet som gjorde deras kunskaper eftertraktade, enligt beskrivningen på sidan om vallonsmide.

Enligt Isof behöll familjerna på de stora bruken i Uppland sin kultur, sitt språk, sin religiösa övertygelse och sina släktnamn i flera generationer. Den franske resenären Gabriel Jars rapporterade 1769 att många i Roslagen och Lövsta fortfarande talade vallonska sinsemellan. Det framgår av Isofs sida om vallonskans språkliga arv. Ord från smedjan överlevde längst.

Tron och skolan

Religiöst sett var situationen mer mångfacetterad än ofta antas. År 1666 noterade kyrkoherden i Österlövsta, Magnus Leufstadius, att bruksbefolkningen på Lövsta delvis var kalvinister, delvis katoliker och delvis religiöst ljumma. Florén påpekar att de flesta gick under seklets gång över till den svenska statskyrkan. Skolundervisning fanns vid de större bruken från 1620-talet, först på franska och sedan på svenska.

Vallonerna stammade från olika furstendömen och talade olika dialekter samt hade skilda yrkesbakgrunder. Florén beskriver hur de ändå utvecklade en gemensam identitet i Sverige, bland annat genom skolundervisning och samarbete i smedjorna. En översikt över bruken i stort finns på sidan om vallonbrukens historia.

Vallonernas ättlingar i dag

Sällskapet Vallonättlingar är en rikstäckande förening för personer med vallonsk härkomst. Det underhåller både en släktlista som innehåller vallonska namn och en databas som enligt föreningens uppgifter omfattar cirka 170 vallonsläkter. Den som undrar om en förfader var vallon hittar mer på sidan om vallonska släktnamn.

Besök

De vallonska miljöerna är särskilt välbevarade i Lövstabruk och Österbybruk. Aktuella visningstider finns på vallonbruken.se.

Vanliga frågor om valloner i Sverige

När kom vallonerna till Sverige?

Den första gruppen nådde Östergötland strax före år 1600. Den stora invandringsvågen till Uppland ägde rum från tidigt 1620-tal och fortsatte under den första halvan av 1600-talet.

Hur många valloner kom till Sverige?

Källorna anger ungefär tusen arbetare. Isof anger drygt 1 000 arbetare inklusive familjer, medan Anders Florén uppskattar antalet till närmare tusen individer.

Var vallonerna från Belgien?

De flesta kom från områden som i dag ingår i Belgien, särskilt regionen Vallonien. Vissa kom även från gränsområden i Frankrike och Luxemburg.

Vad betyder ordet vallon?

Enligt belgiska språkforskare som Florén citerar härstammar ordet från det forngermanska walha. Det användes för att beteckna främlingar vars tal man inte förstod, i detta fall personer som talade romanska språk eller dialekter.

Var bosatte sig vallonerna?

De första vallonerna etablerade sig på Finspångs och Godegårds bruk i Östergötland. En större grupp bosatte sig på bruken i norra Uppland, bland annat Lövsta, Österby och Gimo. Efter hand spred de sig också till bruken i Bergslagen.

Kom vallonerna under Karl XI?

Nej. Invandringen skedde främst under Gustav II Adolf och förmyndarregeringen för Kristina, flera decennier innan Karl XI blev kung.

Källor

Uppgifterna kontrollerades 4 november 2026.