Lövstabruk: herrgården, Cahmanorgeln och bruksgatan

Lövstabruk var det största järnbruket i Uppland och låg i kärnan av Louis De Geers bruksimperium. Namnet skrevs tidigare ofta som Leufsta, en stavning som fortfarande används av Stiftelsen Leufsta och Leufstabiblioteket. Enligt Riksantikvarieämbetet var Lövsta landets ledande vallonbruk under 1700-talet. I dag utgör herrgården, parken, kyrkan med Cahmanorgeln samt den långa bruksgatan en av Sveriges mest sammanhängande bruksmiljöer.

Fakta om Lövstabruk
Kommun: Tierp (Österlövsta socken)
Grundat: Mindre järnhantering från 1500-talet, köpt av Louis De Geer 1643
Vallonsmide från: 1600-talet
Sevärt i dag: Herrgården med park, bruksgatan, kyrkan med Cahmanorgeln, biblioteksflyglarna samt två smedjor från cirka 1770
Skydd: Byggnadsminne sedan 1996 (141 byggnader) och riksintresse för kulturmiljövården
Officiell webbplats: leufstabruk.se (Stiftelsen Leufsta)

Från ett kungligt bruk till Louis De Geers centrala säte

Enligt Länsstyrelsen i Uppsala län fanns redan på 1500-talet en begränsad järntillverkning vid Lövsta. Under de första decennierna av 1600-talet hyrde kronan ut sina bruk till utländska entreprenörer. Louis De Geer, född 1587 i Liège, arrenderade Lövsta tillsammans med Willem de Besche från 1627 och köpte det 1643. Därmed blev det centrum för ett stort bruksnätverk som omfattade flera järnbruk i Uppland.

Under De Geers ägo kom vallonska smeder och masugnsarbetare till Lövsta. Historikern Anders Florén anger att bruket på 1600-talet hade två masugnar och tre hammarsmedjor. På 1700-talet talade bergmästaren om ”Leufstaverken”, en enhet som inkluderade inte bara Lövsta utan även bruken i Vassland och Åkerby samt masugnarna i Tobo och Hillebola. Vid Storhammaren i Lövsta arbetade nio smeder under första halvan av 1700-talet. Vid smältarhärden fanns en mästare, en mästersven och två drängar. Vid räckarhärden var två mästare, en räckardräng, en hjälpkarl och en pojke anställda.

Vallonernas språk bevarades länge på platsen. Florén nämner att den franske resenären Jars 1769 noterade att invånarna på Lövsta talade vallonska med varandra. Kyrkoherden i Österlövsta skrev 1666 att delar av bruksbefolkningen var kalvinister, andra katoliker och vissa knappt bekände sig till någon tro alls.

Släkten De Geer ägde Lövstabruk i tretton generationer, från början av 1640-talet, enligt Svenska kyrkan i Tierp. Familjen förvärvade även andra bruk. Charles De Geer köpte exempelvis Strömsbergs bruk 1734.

Branden 1719 och det nya bruket

De första byggnaderna brändes ner 1719 under ryssarnas härjningar längs Sveriges östkust. Vid återuppbyggnaden följde man i huvudsak den ursprungliga planen, som De Geer och hans efterträdare utvecklat på 1600-talet med inspiration från utländska förebilder.

Riksantikvarieämbetet karakteriserar miljön som arkitekturhistoriskt intressant och ovanligt påkostad, med en konsekvent genomförd idealplan och en enhetlig bebyggelse. Planen är från 1600-talet medan de flesta husen är från 1700-talet. Till helheten hör flera bruksgator med arbetarbostäder, kyrka och kontor, herrgård med trädgård och park, ekonomibyggnader kopplade till jordbruket, dammar samt en kvarn.

Herrgården och parken

Den nya huvudbyggnaden uppfördes i tegel i stället för trä. Den har två våningar, utskjutande mitt- och sidopartier, gul puts och vita detaljer. Två flyglar byggdes på gårdssidan och i början av 1800-talet förenades de med huvudbyggnaden genom låga vinkelbyggnader. Vem som ritade huvudbyggnaden är inte känt, enligt Länsstyrelsen.

Jean Eric Rehn genomförde ombyggnader på 1700-talet. Han ritade delar av interiören, biblioteket och naturaliekabinettet i paviljongerna vid huvudbyggnaden samt de smidda grindarna vid ingången. På 1890-talet utförde Isak Gustaf Clason ombyggnader av interiören och ritade även det nuvarande värdshuset på bruksgatan, som tidigare fungerade som kassörsbostad.

Parken anlades på 1600-talet efter fransk modell och har i stort sett bevarat sin ursprungliga utformning. Ett högt järnstaket avgränsar parken och bruksdammen från bruksgatan. Arbetarbostäderna ligger längs den andra sidan av staketet. Herrgården överlämnades av släkten De Geer till Stiftelsen Leufsta, som enligt Länsstyrelsen grundades 1986.

Bruksgatan och smedjorna

Längs Stora gatan, som bruksgatan också kallas, står arbetarbostäder med uthus på ena sidan. De flesta är från 1720-talet och har gul puts, precis som herrgården. Bostadshusen ägs i dag av privatpersoner.

En staty av en vallonsmed står i parken mellan herrgården och arbetarbostäderna. Florén nämner den i sin artikel om vallonernas identitet. Statyn illustrerar tydligt hur vallonerna under 1900-talet kom att symbolisera skicklighet och flit. Florén påpekar också att denna bild i stor utsträckning formades i efterhand.

Bruket med masugn och hammare låg norr om bruksdammen. Efter att järnhanteringen upphörde 1926 revs industribyggnaderna där, vilket innebär att ingen masugn finns kvar att hitta i Lövstabruk. Två smedjor från cirka 1770 finns dock bevarade söder om herrgården och visar hur nära den tunga industrin en gång låg till herrgården.

Kyrkan och Cahmanorgeln

I brukskyrkan står en av Sveriges mest kända barockorglar. Orgeln byggdes av Johan Niclas Cahman och stod klar 1728, mindre än tio år efter den stora branden. Svenska kyrkan i Tierp beskriver Cahman som en av sin tids främsta orgelbyggare i Europa.

Familjen De Geer valde en orgel av samma storlek som de stora domkyrkoorglarna i Sverige. En lika stor Cahmanorgel fanns i Linköpings domkyrka. Lövstaorgeln är konstruerad i nordtysk stil med stora pedaltorn på båda sidor om mittpartiet. Den har huvudverk och ryggpositiv, två manualer och pedal samt cirka 1 600 pipor, nästan alla tillverkade av Cahman.

Orgeln är nästan fullständigt oförändrad och har sina ursprungliga bälgar samt nästan alla originalpipor. Enligt Svenska kyrkan är både fasaden och det inre ovanligt välbevarade även sett ur ett internationellt perspektiv. I dag ingår instrumentet i nätverket ECHO för europeiska städer med historiska orglar. Kyrkan blev en del av Svenska kyrkan i början av 1900-talet.

Musik spelade en central roll på bruket. Samma musiker arbetade både i kyrkan och på herrgården. Omkring år 1750 var Lorens Bäck organist där. Herrgården har tre klaverinstrument från 1700-talet, bland annat ett cembalo av Hass och en liten orgel som sannolikt också är tillverkad av Cahman.

Leufstabiblioteket

Uppsala universitetsbibliotek beskriver entomologen Charles De Geer (1720 till 1778) som den viktigaste personen i bibliotekets historia. Han började samla böcker i Utrecht och tog över ledningen av bruket 1741. Efter hans död sade sönerna upp hans tidskriftsprenumerationer. Sonen Charles, som var politiker, köpte färre böcker och främst underhållning och politiska skrifter.

Biblioteket inhystes i två paviljonger vid dammen framför herrgården. Jean Eric Rehn ritade dem och de uppfördes mellan 1757 och 1758. Samlingen omfattar cirka 10 000 titlar och har sedan 1986 ingått i Uppsala universitetsbibliotek. De tryckta verkens fysiska exemplar finns nu på Carolina Rediviva i Uppsala, medan många av dem finns digitaliserade i Alvin-databasen.

Lövstabruk i dag

Lövsta bruk har varit skyddat som byggnadsminne enligt kulturmiljölagen sedan 1996, med ett område som omfattar 141 byggnader. Länsstyrelsen anser att Lövsta var ett av de mest betydelsefulla bruken både i Uppland och i hela Sverige. Anläggningen är välbevarad och påverkade hur andra uppländska bruk kom att gestaltas.

En promenad längs bruksgatan, förbi kyrkan och genom parken ger en levande bild av platsen. Stiftelsen Leufsta arrangerar visningar för grupper som bokat i förväg och tillhandahåller en digital guide på plats. Konserter ges i kyrkan på Cahmanorgeln. I samma region finns också Österbybruk samt Forsmarks bruk.

Besök

Herrgården är öppen för besök under vissa tider på året och tar emot bokade grupper hela året. Kom ihåg att bostadshusen längs bruksgatan är privatägda. Aktuella öppettider och priser finns på leufstabruk.se och på vallonbruken.se. Se även översikten över alla vallonbruk och startsidan.

Vanliga frågor om Lövstabruk

Är Lövstabruk och Leufsta samma sak?

Ja, Leufsta är det äldre skrivsättet för Lövsta. Den gamla stavningen används fortfarande i namnen Stiftelsen Leufsta och Leufstabiblioteket.

Vem ägde Lövstabruk?

Louis De Geer förvärvade bruket år 1643 och släkten De Geer ägde det i tretton generationer. Sedan 1986 förvaltas herrgården av Stiftelsen Leufsta.

När färdigställdes Cahmanorgeln?

Johan Niclas Cahman byggde orgeln, som stod klar år 1728. Den har ungefär 1 600 pipor och har bevarats nästan fullständigt i sitt ursprungliga skick.

Finns det fortfarande en masugn i Lövstabruk?

Nej, de industriella byggnaderna norr om bruksdammen revs efter att järnproduktionen lades ned år 1926. Två smedjor från cirka 1770 finns dock kvar söder om herrgården.

Är Lövstabruk klassat som kulturreservat?

Lövsta bruk är sedan 1996 skyddat som byggnadsminne och är också ett riksintresse för kulturmiljövården, inte ett kulturreservat. Enligt Länsstyrelsen utgör Lingnåre och Linnés Hammarby länets kulturreservat.