Louis De Geer (1587 till 1652) var affärsmannen från Liège som gjorde de uppländska järnbruken till en del av ett europeiskt nätverk av kapital, vapen och järn. Han lånade ut pengar till den svenska kronan, arrenderade och köpte bruk och lät hämta vallonska arbetare. Svenskt biografiskt lexikon kallar honom den svenska industrins fader. Den här texten följer hans väg från Nederländerna till Lövsta så som källorna beskriver den.
- Fakta om Louis De Geer
- Född
- 1587 i Liège (döpt 17 november)
- Död
- 19 juni 1652 i Amsterdam
- Gift
- 27 maj 1612 med Adrienne Gerard från Liège
- Svensk medborgare
- 27 april 1627
- Adlad
- 4 augusti 1641
- Bruk i Uppland
- Han arrenderade bruken i Lövsta, Österby och Gimo från år 1627 och köpte dem senare.
Från Liège till Amsterdam
Den 17 november 1587 döptes Louis De Geer i Liège. Omkring 1596 flyttade familjen till Dordrecht i Nederländerna. Enligt Svenskt biografiskt lexikon (SBL) är familjens berättelse om en flykt undan religiös förföljelse inte belagd och skrevs ned först ett sekel efter hans död. Fadern var en förmögen man när han dog 1602.
Vid sjutton års ålder började De Geer arbeta i Frankrike, möjligen på ett mässingsbruk i Rouen. År 1608 var han verksam som handlare i La Rochelle. Tre år senare återvände han till Dordrecht, där han bedrev både handel och bankverksamhet. Genom släktförbindelser med handelshuset Trip kom han in i handeln med krigsmateriel och vapen. År 1615 bosatte han sig i Amsterdam, som förblev centrum för hans affärer fram till slutet av hans liv.
Kronans långivare och kanonerna från Finspång
Östersjöhandeln samt svensk koppar och svenskt järn ingick bland hans tidigaste affärsintressen. Han inledde som ombud för Willem de Besche och gjorde från 1614 affärer med honom. Från 1617 levererade han vapen till den svenska armén och ställde pengar till kronans förfogande genom ett låne- och kopparkonsortium. Avtalen från 1619 och 1621 gav upphov till tvister med Gustav II Adolf. Vid en förlikning i Västerås den 28 februari 1623 minskades hans fordringar.
Kanonproduktionen öppnade vägen till bruken. Den 20 juli 1618 erhöll de Besche arrendet på Finspång i Östergötland för sex år, med De Geer som borgensman. Vallonska arbetare togs dit och kanonexporten startade omkring 1620. År 1625 fick De Geer ett privilegium för kanongjutning, som förnyades 1637, 1640 och 1646. Efter de Besches död innehadde han ensam ett livstidsmonopol på denna verksamhet.
1627: medborgare i Sverige och arrendator i Uppland
I februari 1627 anlände De Geer till Sverige. Den 27 april samma år erhöll han svenskt medborgarskap och fick samtidigt omfattande arrenden, bland annat på Finspång, Österby, Lövsta, Gimo, Åkers, Skeppsta, Nyköping samt holmarna i Norrköping.
Isof visar i utställningen Om valloner och vallonbruk hur kronans skulder efter Älvsborgs lösen ledde till att de uppländska bruken arrenderades ut eller såldes till fordringsägare. De Geer var den största av dessa. Det bredare historiska sammanhanget beskrivs på sidan om vallonbrukens historia.
Norrköping blev hans fäste i Sverige. Där etablerade han enligt SBL ett faktori för vapentillverkning, ett mässingsbruk, ett stenhus, ett segelduksväveri samt flera kvarnar. En planerad bank kom aldrig till stånd. Under våren 1629 levererade faktoriet 8 000 musköter, 1 000 kavallerivapen och 4 000 pikar.
Ständiga uppgörelser med kronan
Affärerna med staten var aldrig enkla. Vid en uppgörelse 1630 sattes hans kapitalfordran till 129 155 daler med åtta procents ränta. En stor beställning av vapen till 32 infanteriregementen och 8 000 ryttare drogs tillbaka i oktober 1631. Den 5 mars 1636 kom riksrådet fram till att De Geer var skyldig kronan 18 599 daler. Kort därefter fastställdes en ny skuld på omkring 70 000 daler efter nya vapenleveranser och ett kontantlån.
Från arrendator till ägare
Under 1640-talet omvandlades arrendena till egna egendomar. Den 4 augusti 1641 erhöll De Geer adelskap, som drottning Kristina bekräftade den 6 februari 1646. Mellan 1641 och 1650 förvärvade han 767 krono- och skattehemman med frälserätt för mer än 223 000 daler. Genom dessa köp blev flera av hans tidigare arrenden till gods som han ägde.
Länsstyrelsen i Uppsala län uppger att Lövsta bruk köptes av Louis De Geer 1643 och betecknar anläggningen som kärnan i hans bruksimperium. Österby bruk tog han över samma år, enligt Tim Smiths konferensreferat i Historical Metallurgy 1997. Isof noterar att han förvärvade Lövsta samt bruken i Gimo och Österby tillsammans med stora skogsmarker och flera stora gårdar. Ytterligare information om dessa bruksanläggningar finns på sidorna om Lövstabruk, Österbybruk och Gimo bruk.
Bruken krävde arbetskraft med kunskaper i vallonsmidet. Isof anger att drygt 1 000 arbetare med sina familjer anlände under 1600-talet, lockade av kostnadsfria resor, religionsfrihet och högre löner. Rekryteringen och antalet invandrare beskrivs närmare på sidan om valloninvandringen.
| År | Händelse |
|---|---|
| 1587 | Döps i Liège den 17 november |
| 1615 | Flyttar till Amsterdam |
| 1618 | Borgensman vid de Besches arrende av Finspång |
| 1627 | Blir svensk medborgare och arrenderar bland annat Lövsta, Österby och Gimo |
| 1641 | Adlas den 4 augusti |
| 1643 | Köper Lövsta enligt Länsstyrelsen |
| 1644 | Organiserar en flotta i Holland för kriget mot Danmark |
| 1650 | Sonen Emanuel tar över Lövsta |
| 1652 | Dör den 19 juni i Amsterdam |
Flottan 1644
I december 1643 utnämndes De Geer till svenskt ombud i Holland med uppdrag att säkra fartyg för kriget mot Danmark. Han rekruterade en flotta bestående av 32 skepp, som avgick i maj 1644 under Mårten Thijssens befäl. Trots ett myteri deltog expeditionen senare i slaget vid Femern i oktober 1644. De Geer återvände till Göteborg den 21 september 1644. Kronans skuld till honom för flottan var i huvudsak reglerad år 1648.
Kompanier och de sista åren
Under sina sista levnadsår deltog De Geer i flera handelsföretag, bland dem ett saltkompani år 1649. Redan 1645 och 1648 hade han skickat fartyg till Guldkusten i Västafrika. Den 15 december 1649 beviljades han ett privilegium för ett afrikanskt kompani med säte i Stade och bemannat från Holland. Verksamheten upphörde år 1667.
År 1645 flyttade han sitt huvudkontor till Stockholm. År 1648 fick sonen Louis Finspång och sonen Emanuel erhöll Lövsta år 1650. I testamentet från den 6 mars 1651 uppgick hans tillgångar till ungefär 607 000 daler. Samma år reste han till Holland, där han avled den 19 juni 1652. Begravningen ägde rum i den vallonska kyrkan i Amsterdam och hans stoft flyttades till Westerkerk år 1736.
Eftermälet
SBL ger en mångfacetterad bild av personen. De Geer karakteriseras som drivande och krävande, med drag av en våghalsig och hänsynslös spekulant. Samtidigt framhäver artikeln hans religiösa engagemang och stöd till förföljda trosfränder. Jernkontoret beskriver i sin historik över stålindustrin hur de Besche genomförde tekniska förbättringar på bruken medan De Geer stod för finansieringen.
Arvet är särskilt synligt i Uppland. Släkten behöll Lövsta ända in i modern tid, tills herrgården överlämnades till Stiftelsen Leufsta. De bruk som han samlade producerade det järn som engelska stålverk ansåg vara av högsta kvalitet. Tillverkningsprocessen för detta järn beskrivs på sidan om vallonsmide.
Besök
Herrgården i Lövstabruk, som var hem för släkten De Geer, är öppen för besökare under vissa tider och tar emot bokade grupper hela året. Aktuella öppettider finns på leufstabruk.se samt på vallonbruken.se.
Vanliga frågor om Louis De Geer
Var kom Louis De Geer ifrån?
Han döptes år 1587 i Liège och tillbringade sin uppväxt i Dordrecht i Nederländerna, dit familjen flyttade runt 1596. Från 1615 var han bosatt i Amsterdam.
När kom Louis De Geer till Sverige?
Louis De Geer kom till Sverige i februari 1627 och erhöll svenskt medborgarskap den 27 april samma år. Hans affärer med den svenska kronan hade redan påbörjats år 1617.
Vilka bruk ägde Louis De Geer i Uppland?
Från 1627 arrenderade han Lövsta, Österby och Gimo och köpte senare dessa bruk. Lövsta blev det centrala bruket i hans industriella rike och överfördes till sonen Emanuel år 1650.
Varför kallas han den svenska industrins fader?
Denna benämning förekommer i Svenskt biografiskt lexikon och avser hans betydelse som finansiär av järnbruk, vapentillverkning och andra industriella verksamheter i Sverige under 1600-talet.
Var dog Louis De Geer?
Louis De Geer dog den 19 juni 1652 i Amsterdam. Begravningen ägde rum i stadens vallonska kyrka och hans kista flyttades senare till Westerkerk.
Källor
- Svenskt biografiskt lexikon: Louis De Geer, band 10 (1931)
- Isof: Om valloner och vallonbruk
- Länsstyrelsen i Uppsala län: Lövsta bruk
- Tim Smith 1997: The Jernkontoret 250th anniversary conference, Historical Metallurgy 31
- Jernkontoret: The history of Swedish iron and steel industry
Uppgifterna kontrollerades 8 november 2026.
