De järnbruk i norra Uppland som kallas vallonbruk tillverkade stångjärn på 1600- och 1700-talen med malm från Dannemora gruvor. Namnet härstammar från närmare tusen valloner som kom till Sverige under första halvan av 1600-talet. I dag har bland annat Lövstabruk, Österbybruk, Forsmark och Söderfors skydd som byggnadsminnen och är utpekade som riksintressen för kulturmiljövården.
Denna webbplats är en självständig guide som redaktionen utvecklar med hjälp av information från myndigheter, museer och akademisk forskning. Här säljs ingenting och inga bokningar tas emot. Aktuella öppettider och besöksuppgifter finns på den gemensamma besökssidan vallonbruken.se samt hos varje enskilt bruk.
Vad är ett vallonbruk?
Ett vallonbruk var ett järnbruk där stångjärn producerades med den vallonska smidesmetoden. Historikern Anders Florén beskriver i Årsboken Uppland hur arbetet fördelades mellan två olika härdar. I smältarhärden smältes tackjärnet och formades till ett smältstycke, som därefter upphettades i räckarhärden och hamrades ut till stänger med hjälp av en vattendriven hammare. I det tyska smidet, som var vanligast i resten av Sverige, utfördes både smältning och smidning vid samma härd.
Termerna tysksmide och vallonsmide började användas först under 1700-talet. Enligt Florén var det inte smidesmetoden utan malmen från Dannemora som avgjorde järnets höga kvalitet. Det ovanligt rena järnet lämpade sig särskilt väl för stålproduktion och exporterades under namnet Öregrundsjärn, efter utskeppningshamnen. Det var mycket efterfrågat i Storbritannien.
Den vallonska tekniken anpassades till svenska förhållanden. Florén visar att hammarna på de stora uppländska bruken var mindre än i Vallonien men mer produktiva, medan masugnarna i Sverige blev både större och effektivare. Stål hade aldrig tillverkats i Vallonien. Kunskapen om hur man skapade ett utmärkt stålämne utvecklades i stället i Sverige, med det rena järnet från Dannemora som grund.
Ett vallonbruk var inte bara en industriell anläggning utan också ett helt samhälle. Runt smedjorna och masugnen uppfördes arbetarbostäder längs raka bruksgator, tillsammans med en herrgård för brukspatronen, en kyrka, en skola och ett magasin. Florén noterar att skolundervisning bedrevs vid de större bruken redan från 1620-talet, först på franska och senare på svenska.
Bruken i överblick
Tabellen visar de bruk som redaktionen hittills har dokumenterat i detalj. Uppgifterna om skyddsnivå och miljöbeskrivningar hämtas från Riksantikvarieämbetets redogörelser för riksintressen i Uppsala län samt från Länsstyrelsens information om byggnadsminnen.
| Bruk | Kommun | Sevärt i dag | Läs mer |
|---|---|---|---|
| Lövstabruk (Leufsta) | Tierp | En herrgård med park, en bruksgata, en kyrka som innehåller Cahmanorgeln från 1728 samt biblioteksflyglar | Lövstabruk |
| Österbybruk | Östhammar | En vallonsmedja, en herrgård med park, bruksgator och Dannemora gruvor nära | Österbybruk |
| Forsmarks bruk | Östhammar | En herrgård från 1774, en bruksgata med kyrka från år 1800 samt en engelsk park | Forsmarks bruk |
| Gimo bruk | Östhammar | En stor bruksherrgård från 1760-talet med flyglar och orangerier samt en bruksgata | Gimo bruk |
| Strömsbergs bruk | Tierp | Masugn, smedja, kvarn, herrgård och bostäder för arbetare längs Tämnarån | Strömsbergs bruk |
| Söderfors bruk | Tierp | Bruksgator, kyrka, engelsk park med grekiskt tempel, Änkehuset | Söderfors |
| Karlholms bruk | Tierp | En bruksmiljö från 1720-talet och senare samt en lancashiresmedja från 1880-talet | Egen sida planeras |
| Hargs bruk | Östhammar | Två bruksgator, smedjor, en herrgård med tillhörande park samt en utskeppningshamn med järnbod | Egen sida planeras |
| Tobo bruk | Tierp | Bebyggelsen från 1600-talet är löst grupperad | Egen sida planeras |
| Älvkarleö bruk | Älvkarleby | Ett bruk vid Dalälvens nedre avsnitt, grundat mellan 1659 och 1662 | Egen sida planeras |
Flera andra bruk ingår i samma historiska sammanhang, bland annat Västland, Åkerby och Ullfors. Florén nämner att bergmästaren på 1700-talet använde benämningen ”Leufstaverken”, en sammanslutning som omfattade inte bara Lövsta utan även bruken i Vassland och Åkerby samt masugnarna i Tobo och Hillebola. Dessa mindre anläggningar får så småningom egna sidor.
Tre områden att utgå från
Bruken kan delas in i tre grupper beroende på plats. Österbybruk ligger vid Dannemora gruvor medan Gimo ligger något österut. I den norra kustregionen finns Forsmark, Lövstabruk, Harg och Karlholm, där Harg hade en egen hamn med järnbod för utskeppning. Vid Dalälven ligger Söderfors och Älvkarleö, medan Strömsberg är beläget vid Tämnarån som mynnar i havet vid Karlholm.
Vattnet är gemensamt för alla tre grupperna. Forsar och dammar användes för att driva hammare och kvarnar. Riksantikvarieämbetet betonar det omfattande dammsystemet kring Dannemora och Österbybruk som en del av riksintresset. Resenärer som färdas mellan bruken kan fortfarande se dessa dammar, ofta placerade mitt i bruksmiljön, precis framför herrgården.
Lövstabruk och Österbybruk
Lövstabruk var kärnan i Louis De Geers bruksimperium och anses av Länsstyrelsen vara det största bruket i Uppland. Den gulputsade herrgården, den franska parken och den långa bruksgatan från 1720-talet skapar en sällsynt enhetlig miljö. I brukskyrkan finns Cahmanorgeln från 1728, som Svenska kyrkan karakteriserar som nästan fullständigt bevarad.
Österbybruk är särskilt känt för sin vallonsmedja bredvid Herrgårdsdammen. Länsstyrelsen anser att den är en av de få bevarade vallonsmedjorna i landet och Riksantikvarieämbetet betecknar den som unik. Byggnationen av herrgården startade på 1730-talet och i dag ägs den av Stiftelsen Österbybruks herrgård.
Malmen från Dannemora
Utan Dannemora hade det inte funnits några vallonbruk i Uppland. Riksantikvarieämbetet beskriver Dannemora gruva som rikets främsta järnmalmsgruva fram till början av 1900-talet. Det stora dagbrottet Storrymningen har medeltida ursprung och kan ses i dag. Österbybruk ligger bara ungefär en kilometer från gruvorna enligt Länsstyrelsen.
Järnmalmen transporterades till bruken, där den smältes i masugnar till tackjärn. Detta tackjärn bearbetades sedan i smedjorna till stångjärn. Gruvbrytningen i Dannemora pågick in på 1990-talet. Upplandsmuseet dokumenterade gruvan innan den stängdes den 31 mars 1992.
Kort historia
Järnproducerande verksamhet fanns i Uppland långt innan vallonerna kom. Redan på 1500-talet bedrevs mindre järnhantering vid Lövsta och under medeltiden fanns en hytta vid Österby, enligt Länsstyrelsen. Gustav Vasa förde över flera bruk till kronan och under de första årtiondena av 1600-talet arrenderades kronobruken till utländska entreprenörer.
Louis De Geer, född 1587 i Liège, är den mest kända av dessa entreprenörer. Enligt Svenskt biografiskt lexikon anlände han till Sverige i februari 1627. Samma vår tecknade han tillsammans med Willem de Besche arrendeavtal för bland annat Österby, Lövsta och Gimo. Han levererade vapen till Gustav II Adolfs armé, adlades 1641 och förvärvade stora egendomar under 1640-talet. Länsstyrelsen noterar att han köpte Lövsta och Österby år 1643.
Under De Geers tid och andra brukspatroners tid rekryterades arbetskraft från vallonska områden. Florén nämner smeder, masugnsarbetare, kolare, skogshuggare, forkarlar och hantverkare som de vanligaste yrkesgrupperna. De flesta invandrare kom från det område i dagens Belgien som nu utgör regionen Vallonien. I kyrkböckerna från 1600-talet benämndes de ofta ”fransoser”, eftersom de talade ett franskspråkigt mål.
Sommaren 1719 härjade ryska trupper längs Sveriges östkust och brände bland annat Lövsta och Forsmark. Lövsta återuppbyggdes efter den ursprungliga planen. I Forsmark uppfördes de nya husen först i trä. Först när John Jennings tog över bruket på 1760-talet påbörjades ombyggnaden i sten. Under 1700-talet uppfördes flera praktfulla herrgårdar vid bruken, där arkitekten Jean Eric Rehn var ansvarig för både Gimo och Forsmark. Riksantikvarieämbetet betecknar Lövsta som Sveriges främsta vallonbruk under 1700-talet.
Under 1800-talet och början av 1900-talet lades järnhanteringen ner vid det ena bruket efter det andra. Forsmark stängde 1897, vallonsmedjan i Österbybruk 1906, Strömsberg 1920 och Lövsta 1926. I Gimo blåstes masugnen ned för sista gången 1936. Söderfors utgör ett undantag, där framställs stål fortfarande i dag.
Livet i brukssamhället
Florén beskriver vallonbruket som en storskalig produktionsanläggning, en industriell ö i ett agrart landskap. Masugnarna kunde drivas längre perioder utan avbrott och i hammarsmedjorna var arbetarna fler än vid andra bruk. Arbetsuppgifterna var noga fördelade mellan mästare, mästersvenner och drängar. En pojke som hjälpte till vid härden kallades med ett vallonskt ord för goujar.
Särställningen gjorde bruken till ganska slutna samhällen. Inom bruksgränserna fanns bland annat skola, sjukstuga och spannmålsmagasin. Arbetarna bodde i hus som tillhörde bruket och låg längs regelbundna gator. Florén menar att dessa raka bruksgator inte främst härrörde från vallonska förebilder. I stället speglar de samma strävan efter ordning och regelbundenhet som präglade svenska städer som byggdes eller omformades på 1600-talet.
Med tiden integrerades vallonerna i det svenska samhället. Kyrkohistorikern Tore Hållander, som Florén refererar till, fann bara få tydliga tecken på reformerta sympatier hos arbetarna. De flesta tycks under 1600-talet ha gått in i den svenska statskyrkan, även om vallonska dialekter fortsatte att talas länge.
Så skyddas bruken i dag
Flera av bruken är skyddade som byggnadsminnen enligt kulturmiljölagen. Forsmarks bruk blev 1975 det första bruksområdet i Uppland som fick detta skydd. Söderfors fick det 1985, Gimo 1995 och både Lövsta och Österby 1996. Enligt Länsstyrelsen i Uppsala län omfattar skyddet för Lövsta 141 byggnader och för Österby 76 byggnader.
Utöver byggnadsminnesstatus är bruksmiljöerna också utpekade som riksintressen för kulturmiljövården. Riksantikvarieämbetets förteckning för Uppsala län uppdaterades senast i februari 2026. Den inkluderar bland annat Lövsta bruk, Dannemora och Österbybruk, Forsmarks bruk, Gimo bruk, Hargs bruk, Karlholms bruk, Strömsbergs bruk, Söderfors bruk och Tobo bruk. Utpekandet sker enligt 3 kap. 6 § miljöbalken och ger ingen rätt att gå in på privatägda fastigheter.
Fyra teman på sajten
Innehållet är ordnat i fyra delar. Den första är bruken själva, med en sida per bruk och fakta om skydd, byggnader och vad som går att se. Den andra är historien, från medeltidens järnhantering till nedläggningarna, med en särskild text om vallonsmidet och Öregrundsjärnet.
Valloninvandringen utgör det tredje avsnittet. Där redogörs för vallonernas ursprung och antal enligt forskning. Avsnittet innehåller också vägledning för släktforskare som söker sina vallonska förfäder i kyrkböcker och bruksarkiv. Det fjärde avsnittet fokuserar på besök, med förslag på dagsturer och länkar till officiella turistmål.
Så besöker du vallonbruken
De flesta vallonbruken finns i Tierps och Östhammars kommuner, på ett avstånd som går att nå på en dag från Uppsala. Även om man ofta får promenera fritt på bruksområdena och i parkerna är många byggnader privatbostäder och herrgårdarna har egna öppettider. Visa hänsyn mot de boende.
Herrgårdarna i Lövstabruk och Österbybruk erbjuder guidade visningar och kulturella evenemang under säsongen. Kontrollera före resan aktuella öppettider på vallonbruken.se eller direkt hos varje herrgård. Länsstyrelsen har också information om Lövsta bruk och andra skyddade kulturmiljöer på sina webbsidor.
Besök
Öppettiderna, visningstiderna och biljettpriserna kan variera mellan olika år. Aktuella uppgifter om tider och priser finns på vallonbruken.se, en webbplats som drivs tillsammans med bland annat Region Uppsala och Östhammars kommun.
Vanliga frågor om vallonbruk i Uppland
Varför heter det vallonbruk?
Namnet härstammar från vallonerna, närmare tusen järnarbetare och hantverkare som kom till Sverige från områden i nuvarande Belgien under 1600-talets första hälft. De var särskilt kända för den vallonska smidesmetoden.
När anlände vallonerna till Uppland?
De flesta vallonerna kom till Uppland under 1600-talets första hälft. Louis De Geer anlände till Sverige år 1627 och arrenderade samma år bruken Österby, Lövsta och Gimo tillsammans med Willem de Besche.
Vilka vallonbruk är mest sevärda?
Lövstabruk och Österbybruk är de mest populära destinationerna och har herrgårdar med visningar. Forsmark har en välbevarad bruksgata och en engelsk park. Strömsberg är enligt Riksantikvarieämbetet det enda järnbruket i Uppland där hela den klassiska bruksmiljön fortfarande finns bevarad.
Var ligger vallonbruken?
Huvuddelen av bruken ligger i norra Uppland, främst i Tierps och Östhammars kommuner. Älvkarleö bruk ligger i stället i Älvkarleby kommun längre norrut, vid Dalälvens nedre avsnitt. Avstånden mellan de större bruken är så korta att du kan besöka flera av dem på samma dag om du använder bil.
Vad var Öregrundsjärn?
Stångjärn från vallonbruken, som smiddes av Dannemoramalm, kallades Öregrundsjärn efter hamnen Öregrund där det lastades för export. Det var mycket efterfrågat i Storbritannien för tillverkning av stål.
Finns det någon vallonsmedja kvar?
Österbybruk har bevarat en vallonsmedja som användes fram till 1906 och fick sin nuvarande utformning år 1794. Den eldas fortfarande ibland upp vid speciella evenemang.
Källor
- Riksantikvarieämbetet: Riksintressen för kulturmiljövården, Uppsala län (uppdaterad 27 februari 2026)
- Anders Florén: Vallonerna, identiteten och bruket, Årsboken Uppland 2000
- Svenskt biografiskt lexikon: Louis De Geer (Riksarkivet)
- Länsstyrelsen Uppsala län: Lövsta bruk
- Länsstyrelsen Uppsala län: Österby bruk
- Upplandsmuseet via DigitaltMuseum: dokumentation av Dannemora gruvor inför nedläggningen 1992
Uppgifterna kontrollerades 4 november 2026.