Dannemora gruva: historia, nedläggning och besök

Dannemora gruva var avgörande för vallonbruken. Malm från gruvan i Östhammars kommun har en järnhalt på cirka 50 procent och innehåller varken fosfor eller svavel, vilket resulterade i ett mycket rent järn. Under 1700-talet var gruvan Sveriges största och levererade malm till ungefär trettio olika bruk. Driften upphörde 1992, återupptogs 2012 och avslutades igen efter en konkurs 2015.

Fakta om Dannemora gruva
Kommun: Östhammar
Äldsta säkra belägg: Ett dokument från år 1481 nämner Silverberget i Film
Malmen: Järnhalt på ca 50 procent samt frånvaro av fosfor och svavel
Nedlagd: 1992. Ny drift från 2012, konkurs 2015.
Sevärt i dag: Storrymningen, gruvmuseet, mineralmuseet och gruvlaven
Skydd: Gruvlaven med dess byggnader är sedan 1998 skyddad som byggnadsminne
Officiell webbplats: Österbybruks herrgård: Dannemora gruva

Från medeltida hyttor till Gustav Vasa

Brytning av malm i Dannemora påbörjades redan under medeltiden. Länsstyrelsen i Uppsala län anger att det äldsta säkra skriftliga beviset är ett brev från 1481, där Sten Sture den äldre överlåter en fjärdedel av Silverberget i Film till ärkebiskop Jakob Ulfsson. En hytta i Österbybruk förekommer redan i ett överlåtelsebrev från 1444. Arkeologiska spår av smältverk i området härrör från 1300- och 1400-talen.

Under 1500-talets första hälft värvade Gustav Vasa utländska arbetare för att utvinna malmen. Enligt Österbybruks herrgård förstod kungen hur centralt järnet var för både vapentillverkning och export. Järn från Dannemoramalm fick ett starkt internationellt anseende och blev en av Sveriges främsta exportprodukter.

Malmen som gjorde vallonjärnet berömt

När vallonerna anlände till Uppland på 1600-talet möttes de av en ovanligt ren malm. Österbybruk och Lövstabruk hörde till de bruk som fick sin malm från Dannemora. Masugnen i Tobo låg halvvägs mellan gruvan och smedjorna i Lövsta. På 1700-talet var Dannemora Sveriges största gruva och levererade malm till cirka trettio bruk.

Malmens renhet var avgörande för dess exportframgång. Enligt Isofs utställning Om valloner och vallonbruk bedömde vapenhandlare på 1600-talet och engelska stålverk på 1700-talet vallonjärnet från Dannemora som världens bästa stångjärn. I början av 1700-talet stod Sverige för ungefär en tredjedel av hela Europas järnförsörjning. Priset på vallonjärn var ungefär dubbelt så högt som för annat stångjärn. Mer information om smidesmetoderna finns på sidan om vallonsmide.

Malmen och bruken

Platsen för bruken bestämdes av gruvans läge. Enligt Isof förfogade Uppland över rika skogsresurser, vattenkraft och Dannemora gruva. Det var just denna kombination som gjorde regionen attraktiv för Louis De Geer och andra investerare på 1600-talet.

Hur bruken växte fram kring gruvan och dess malm beskrivs närmare på sidan om vallonbrukens historia. Malmen fraktades till masugnarna och tackjärnet sedan till smedjorna. När Älvkarleö bruk grundades vid Dalälven på 1660-talet var malmen från Dannemora ett av skälen till platsvalet. När Tobo 1874 fick järnväg blev malmtransporterna från gruvan effektivare.

Eld, krut och dynamit

Brytningen var både ansträngande och riskfylld. Enligt Isofs frågor och svar om vallonbruken använde man först eld för att hetta upp berget tills den sprack. Krut och senare dynamit gjorde det lättare att driva nya gångar. Djupet i gruvorna mättes i famnar, där en famn motsvarar cirka 1,78 meter. Dagbrotten sträckte sig mellan 30 och 70 meter ner i marken. Bland gruvarbetarna cirkulerade uttrycket ”Född i Dannemora dömd till döden”, som Österbybruks herrgård återger.

För att få en bild av hur Dannemora gruva såg ut på 1720-talet kan besökare studera den karta från den tiden som Isof har publicerat som PDF i samma utställning. Kartan fungerar väl som komplement till ett besök vid Storrymningen.

Lyften sköttes först manuellt och senare med hjälp av vandringshjul som drevs av oxar eller hästar. Fram till 1910-talet byggdes lavtorn i trä ovanför schakten, medan betong blev standardmaterial därefter.

1900-talet: centralschakt och gruvlave

Produktionen minskade efter första världskriget och upphörde helt år 1927. Den återupptogs 1935 och 1937 omvandlades verksamheten till ett aktiebolag med Fagersta Bruks AB som huvudägare. År 1946 fattades beslut om ett nytt centralschakt samt ett nytt sovrings- och anrikningsverk. Schaktarbetet startade i oktober 1948 och konstruktionen av den 72 meter höga gruvlaven påbörjades 1950.

Sovringsverket togs i drift i maj 1953 och invigdes den 16 maj 1955. Anrikningsverket och gruvstugan färdigställdes 1957, vilket ledde till att produktionen nästan tredubblades. Gruvlaven i armerad betong ritades av Allmänna Betongbyggnadsbyrån i Stockholm. Sedan 1998 är den, tillsammans med sovrings- och anrikningsverken, gruvstugan och transportbandet, skyddad som byggnadsminne. Den är ett exempel på 1950-talets betongarkitektur och det främsta monumentet över gruvans moderna period.

Stängning 1992, omstart 2012 och konkurs 2015

Gruvan stängdes 1992 och schaktet fylldes igen. Efter ungefär tjugo år gjordes ett nytt försök att starta om verksamheten. Enligt SVT Uppsala invigdes den återöppnade gruvan den 13 juni 2012. Bolaget Dannemora Mineral gick i rekonstruktion 2014 och ansökte om konkurs hos Uppsala tingsrätt den 18 mars 2015. Vid det tillfället hade företaget drygt hundra anställda samt ungefär lika många entreprenörer.

I dag når gruvan ett djup på 620 meter, enligt Isof. Länsstyrelsen uppger att driften avslutades igen efter några år. Redaktionen tar inte upp eventuella planer på en ny omstart, eftersom dessa saknar bekräftelse i någon officiell källa.

Gruvområdet i dag

Det mest kända spåret från den äldre brytningen är Storrymningen, som Stiftelsen Österbybruks herrgård beskriver som Europas största dagbrott. Under sommarmånaderna erbjuder stiftelsen guidade turer i gruvområdet, där deltagarna får se ner i de gamla schakten och i Storrymningen. Dannemora gruvmuseum är inrymt i det gamla gruvstallet och visar verktyg och maskiner från olika epoker samt en stensamling. Där finns även den sammetsklädda ”kungatunnan”, som kung Oscar II använde vid sitt gruvbesök år 1875.

Vid Storrymningen finns också Mineralmuseet. Kärnan i samlingen utgörs av Sten Niklassons mineral, som han donerade till Östhammars kommun 2004 och kompletterade med ytterligare föremål 2022. Museet drivs av Dannemora Geologiska Sällskap.

Besök

Gruvområdet ligger i närheten av Österbybruk och passar bra att kombinera med ett besök i vallonsmedjan. Aktuella tider för guidade turer finns på Österbybruks herrgårds webbplats och för museet på osthammar.se. Eftersom gamla gruvhål kan vara farliga bör man följa de anvisningar som finns på platsen. Ytterligare förslag finns under Besöka vallonbruken.

Vanliga frågor om Dannemora gruva

Hur gammal är Dannemora gruva?

Brytning av malm skedde redan under medeltiden. Det äldsta säkra dokumentet som nämner gruvan är daterat till år 1481.

Varför var Dannemoramalmen så eftertraktad?

Malmen har en järnhalt på ungefär 50 procent och är fri från både fosfor och svavel. Därför blev det framställda järnet särskilt rent och lämpat för tillverkning av stål.

När lades Dannemora gruva ner?

Driften upphörde år 1992. Efter en återöppning 2012 lades verksamheten ner igen när bolaget gick i konkurs i mars 2015.

Hur djup är gruvan?

Enligt Isof når gruvan i dag ett djup av 620 meter. De äldre dagbrotten var mellan 30 och 70 meter djupa.

Vad är Storrymningen?

Storrymningen är det stora dagbrottet som kvarstår från den tidigare brytningen. Stiftelsen Österbybruks herrgård kallar det för Europas största dagbrott.

Vem ägde gruvan under 1900-talet?

Från 1937 drevs verksamheten som ett aktiebolag där Fagersta Bruks AB var huvudägare. Efter nedläggningen 1992 togs gruvan över av Dannemora Mineral, som drev den mellan 2012 och 2015.