Älvkarleö bruk: historia, vallonsmide och ankare

Älvkarleö bruk ligger vid Dalälvens nedre avsnitt i Älvkarleby kommun i norra Uppland. Claes Depken och hans medägare David Leijel etablerade anläggningen mellan 1659 och 1662, vilket gör den till en av de tidigaste industriella verksamheterna längs älvens nedre del. Järn framställdes från början med vallonmetoden, där malm från Dannemora gruva användes. Produktionen av järn upphörde 1924, men herrgården samt flera byggnader från bruksmiljön finns fortfarande kvar.

Fakta om Älvkarleö bruk
Kommun: Älvkarleby
Grundat: Mellan 1659 och 1662 av Claes Depken och David Leijel
Vallonsmide från: Brukets start. Ersattes delvis från 1700-talet och återinfördes i början av 1880-talet.
Järntillverkning till: 1924
Sevärt i dag: Herrgården, kvarnbyggnaden från 1700-talet och övriga kvarvarande delar av bruksområdet
Officiell webbplats: alvkarleoherrgard.se (webbplats för herrgården)

Grundat vid forsarna i Dalälven

Platsen valdes strategiskt. Enligt den inventering som Länsstyrelsen i Uppsala län utförde år 2003 såg Depken stora möjligheter i den starka vattenkraften, skogen som gav ved till kolningen och malmen från Dannemora gruva. Innan bruket anlades fanns två mindre gårdar, en skvaltkvarn och ett vrakhus för laxfångst på platsen. Gårdarna revs och på vrakhusets plats uppfördes en sågkvarn.

Den första stångjärnssmedjan, kallad övre hammaren, byggdes 1659 bredvid den nyligen anlagda Hålldammen. Nedre hammaren kom två år senare. Båda smedjorna var träkonstruktioner. Tackjärnet hämtades inledningsvis från Harnäs masugn. År 1662 fick bruket sin egen masugn på en holme som därefter fick namnet Masugnsholmen. Den förstördes fullständigt i en brand år 1726 och återuppbyggdes inte, varför tackjärnet därefter kom från Hyttö masugn.

Ankare till Karl XI:s flotta

Bruket producerade från början stångjärn och ämnessmide. År 1676 utvidgades verksamheten med tillverkning av skeppsankare. Samma år ändrade Depken sitt efternamn till Anckarström efter att ha levererat tolv ankare till Karl XI:s flotta.

Ankarsmidet knyter Älvkarleö till Söderfors bruk längre upp längs Dalälven. Länsstyrelsen noterar att Söderfors bruk erhöll sina privilegier 1676 för att tillverka ankare åt flottan och att det grundades av samme Claes Depken. Ytterligare information om detta bruk finns på sidan om Söderfors.

Utvecklingen från vallonsmide via brännstål till lancashiresmide

Smält- och stångjärnet framställdes från början med vallonmetoden, det vill säga med en smälthärd och en räckhärd i smedjan. Tysksmidet infördes i början av 1700-talet och en stålugn för brännstål anlades 1768. Omkring 1770 började vallonsmidet ersättas av brännstål. Lancashiresmidet kom till bruket 1831, men i början av 1880-talet återinfördes vallonsmidet. I mitten av 1800-talet hade bruket två hamrar med fyra härdar, en stålugn och tre spikhammare och drygt 300 personer bodde på bruket.

Skillnaderna mellan dessa smidesmetoder beskrivs utförligare på sidan om vallonsmide. Älvkarleö bruk visar hur en industriell plats kunde genomgå flera tekniska omställningar under samma tvåhundraårsperiod.

Sågverk, fjädrar och nya ägare

Mot slutet av 1800-talet växte verksamheter vid sidan av järnproduktionen. På 1870-talet var antalet anställda i sågverket större än i smedjorna. Under det tidiga 1900-talet arbetade cirka 200 personer i sågverket medan järnverket hade runt 70 anställda. Fjäderproduktionen startade 1881 och omfattade järnvägsfjädrar, fordonsfjädrar samt spiralfjädrar. Efter hand kom även tillverkning av harvpinnar, räfspinnar och redskap som spadar och yxor.

Släkten Leijel förvaltade bruket fram till 1772, då det såldes till grosshandlaren Thomas Tottie. P A Tamm på Österbybruk köpte Älvkarleö 1845. På 1870-talet kom bruket under Söderfors bruk och 1918 hamnade det hos Stora Kopparbergs Bergslags AB. Järntillverkningen lades ner för gott 1924. All tillverkning upphörde 1972 när även fjäderverkstaden stängde.

Vad som finns kvar i dag

Kvarnbyggnaden finns kvar söder om den tidigare fjäderverkstaden. År 1908 innehöll den två kvarnstenar och ett grynverk. Kvarndriften upphörde 1930. Arbetarbostäderna byggdes under senare delen av 1800-talet och i början av 1900-talet. Det exakta byggnadsåret för herrgårdens huvudbyggnad är okänt, men Länsstyrelsens inventering pekar på 1772 som ett möjligt år. I dag fungerar Älvkarleö herrgård som ett hotell och konferenscenter.

Isof har digitaliserat anteckningar om bruksliv från tio uppländska bruk som Märta Tamm Götlind samlade in under 1930- och 1940-talen. Älvkarleö ingår bland dessa bruk och dokumentationen finns tillgänglig i Isofs arkivförteckning om bruken.

Besök

Cykelturen som webbplatsen vallonbruken.se föreslår går från det gamla bruket i Älvkarleby till Laxön, där laxen simmar upp i laxtrappan. Aktuella visningstider och öppettider finns på alvkarleoherrgard.se. Dagsturer beskrivs på vallonbruken.se. Fler besöksförslag finns på sidan Besöka vallonbruken.

Vanliga frågor om Älvkarleö bruk

Vilket år grundades Älvkarleö bruk?

Claes Depken och David Leijel etablerade Älvkarleö bruk mellan 1659 och 1662 vid Dalälvens nedre avsnitt.

Smiddes det vallonjärn på Älvkarleö?

Ja. Vallonmetoden tillämpades från brukets start, minskade i betydelse under 1700- och 1800-talen men återinfördes i början av 1880-talet.

Vilket år upphörde järnproduktionen?

Järntillverkningen avslutades definitivt 1924. Fjäderproduktionen fortsatte dock ända fram till 1972.

Varifrån kom malmen?

Malmen hämtades från Dannemora gruva. Tackjärnet levererades initialt från Harnäs masugn, därefter från brukets egen masugn och efter branden 1726 från Hyttö masugn.